Hockeypuck

bild 1

Tänk att det har gått ett år sedan pucken landade just i mitt huvud och jag slogs omkull och blodet forsade som från ingenstans. Jag fattade ju inte först att det var jag som blivit träffad bland alla dessa människor på Hovet som skulle se Dif-Rögle. Känns bra att blivit väl omhändertagen av Dif´s egen doktor. Blev sängliggande i en vecka i mörker och endast radio att lyssna på efter stränga förhållningsorder. Det gjorde sagolikt ont i hela huvudet. Än idag så ger det sig till känna på samma ställe med små rysningar ibland, och det får mig att tänka till att verkligen vara i nuet. Jag vaknar nu varje morgon och mediterar en stund masserar ärret och skänker tacksamhet för att jag får ännu en dag.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *